Just nu är det väldigt mycket som har hänt i mitt liv. Jag har skrivit lite om det, men absolut inte allt. Och dem senaste veckorna har jag mått allt annat än bra. Det har varit stunder när jag varit glad och allt känts som vanligt, dessa stunder har oftast varit när jag gjort något, när jag helt enkelt inte haft tid för att tänka. Men sedan när jag sätter mig ner och tar det lugnt så kommer allt igen.

 

Jag avskyr att visa mig svag inför andra, att gråta framför andra eller på något annat sätt visa att jag är allt annat än stark. Så jag försöker så gott jag kan att dölja det, men det är verkligen inte lätt, speciellt eftersom att jag är en väldigt känslosam människa. Och för någon dag sedan mådde jag riktigt dåligt, jag orkade inte med allt och jag bröt ihop. Men framför allt orkade jag inte med att vara ledsen hela tiden. Och jag sa då till mig själv "jag vill vara lycklig" och sedan efter ett tag "jag ska vara lycklig". Visst det är viktigt att låta sig själv vara ledsen, men det finns också en gräns. Jag säger inte att jag aldrig ska vara ledsen, aldrig ska gråta, men jag ska även vara lycklig. För trots allt som händer så har jag ett bra liv. Jag har en familj som älskar mig, jag har kompisar som älskar mig, och jag har en pojkvän som älskar mig. Jag älskar mitt liv, men tyvärr kommer det med nedgångar, men det kommer även med uppgångar. Så när livet helt enkelt känns lite extra jobbigt så får man försöka fokusera och tänka på att det kommer bli bättre, det blir alltid bättre.