-
"Olyckor kommer sällan ensamma". För mig verkar dem dock aldrig ta slut. När jag precis hade orkat mig upp på alla fyra kommer något och sparkar omkull mig igen. Denna gången ligger jag blödande kvar och vet inte om jag orkar försöka ställa mig upp igen.
Tårarna slutar inte rinna. Hur mycket kan en människa egentligen gråta? Borde tårarna aldrig ta slut?
Men egentligen tycker jag mest synd om dig. För att du kastar bort någon som älskar dig. Någon som älskar dig av hela sitt hjärta. Det är något som man inte hittar varje dag. Och du kastar bort det på ett ögonblick när det blir lite svårt.
Jag har många gånger varit rädd för att jag inte förtjänar dig. Och jag har haft så rätt. Jag förtjänar någon så mycket bättre.
Trots att jag vet detta, så är det svårt. För de senaste 5 månaderna har du varit den första jag tänkt på när jag vaknat. Den som jag jag sett fram emot att träffa. Du var den sista tanken jag tänkte innan jag somnade. Du var personen som jag litade på med hela mitt hjärta. Jag gav mitt hjärta till dig. Och nu fick jag det tillbaka, i bitar.
Tack för gratulationerna till Hugo :)