Något som jag tycker att många gör alldeles för lite är att säga ifrån. Säga ifrån när man blir behandlad orättvist eller någon beter sig illa mot en. Jag själv är dålig på detta. Men efteråt sitter jag och tänker ”varför sa jag inget?” och tänker ut vad jag borde ha gjort, men det hjälper ju ingen, eller hur?

Men för någon dag sedan så tyckte jag att en person betedde sig illa. Denna personen sa något som jag inte tycker man säger, utan som endast är respektlöst. Visst man får tycka vad man vill, men ibland måste man lära sig när man bör hålla tyst eller inte. Denna gången sa jag ifrån. Jag sa att jag tyckte personen betedde sig illa och att det var respektlöst. Personen såg ganska chockad ut, men bad sedan om ursäkt. Och förhoppningsvis så fick denna personen sig en tankeställare och tänker en extra gång innan den säger något nästa gång. 

Jag gick därifrån fortfarande lite arg (och skakandes av adrenalinet) men jag kände mig nöjd. Nöjd över att inte ha låtit mig bli stampad på, utan ha stått upp för mig själv. Och förhoppningsvis så lärde sig personen lite om hur man bör bete sig och kommer inte göra samma sak igen. Win - win.